Entrén och utanför köksfönstret, även kallat ”vid grinden”

Som ni vet så ligger nu entrérabatten och bara väntar på att planteras i. Nyrensad och som det ser ut ”räddad” från makens idéer om vintergröna höga träd/buskar som insynsskydd. I vilket fall så låtsas jag att det är så…

Det är en bra grund med murgrönan klättrandes mot spaljén mot stenmuren. Väldigt fin fond till den framtida rabatten.

Det är en bra grund med murgrönan klättrandes mot spaljén mot stenmuren. Väldigt fin fond till den framtida rabatten.

Till viss del måste jag ge honom rätt. Passerande ser rätt in i vårt kök, sommar som vinter. Men en vintergrön hög häck innebär ju mer än att ingen kan se in. Det betyder också att jag inte kan se ut. Hemska tanke! Har gärna en del vintergrönt men blandat med både lövfällande buskar, perenner och vårlökar. Om ni kommer ihåg från tidigare inlägg, så ser jag framför mig olika gröna nyanser och former som flätas samman av vita löjtnantshjärtan och rosa silvriga  höstanemoner. Har kompletterat mina drömmar med blå bergvallmo och pioner nu, kanske både vita och rosa. Om jag hade kunnat måla, hade jag kunnat återge det jag ser framför mig men tyvärr…

En bild som talar för sig själv. Jag väljer att beskriva den som "potential"!

En bild som talar för sig själv. Jag väljer att beskriva den som ”potential”!

Utanför köksfönstret (grindsidan) växer ogräset ohämmat… Det som (enligt tidigare ägare) varit en köksträdgård (jag tvivlar…)  är nu ett hav av kirskål, gräs och överblommade förgätmigej. På några ställen ur denna grönska sticker det upp rabarber, vinbärs- och krusbärsbuskar. Maken gick där med gräsklipparen i helgen för att göra en väg till rabarbern… Ni förstår själva. Jag uttryckte i tidigare inlägg hur deprimerande utsikten var från köksfönstret när jag stod vid diskbänken. Nu är den om möjligt ännu mer deprimerande. Bortgrävt ogräs (någorlunda) på en femtedel, ogräs upp till knäna på tre femtedelar och resten klippt med gräsklippare… När jag sätter ord på det känns det ännu mer eländigt! Men som tur är så finns alltid drömmar… Om några år står här en liten kafémöbel, modell Grythyttan, under ett rosablommande prydnadskörsbär, på en rund grusyta som omgärdas av perenner i grönt, rosa, blått och vitt och kantas ytterst av en ca 80 centimeter klippt ligusterhäck. Det ser jag verkligen fram emot! Vi har en del att göra fram tills det blir verklighet. Det känns inspirerande… Bäst idag – stora killen stod upp för sig själv i skolan. Det tar nästan förstaplatsen i år..! Och att de lovar värme till helgen enligt väderrapporten! Nu kanske sommaren kommer ändå???

Älskade, doftande syren. Jag får aldrig nog av det!

Älskade, doftande syren. Jag får aldrig nog av det!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s