Tankar kring köksträdgården

Jag vrider, vänder, funderar och så börjar jag gräva… och sedan ändrar jag mig.

Egentligen är jag inte rädd för att växter ska hamna på fel ställe. Jag gillar ju att gräva och flytta buskar, träd och perenner om och om igen men tvekar ändå när det blir konkret. Med åren har jag lärt mig vem jag är. Jag är den som vill ta ett beslut så sent som möjligt, hålla alla dörrar öppna eller hur man vill uttrycka det. Planerar gärna men vill kunna ändra mig. Vem vet vad jag missar om jag bestämmer mig för tidigt..?

Sedan är det såklart jobbigt att flytta växter som vuxit sig stora. Dels tungt att gräva och förflytta men också att få trädet att klara sig. Jag är sjukt blödig när det gäller att klippa ned växter som jag flyttar. Det är ju oftast nödvändigt, framförallt när man flyttar stora växter, men ändå. Blir lite som att börja om och det kan kännas lite tungt när allt jag vill är att det ska växa så det knakar. Positivt är att när jag väl klippt de första grenarna så finns ingen hejd…

Mitt största huvudbry just nu är körsbärsträdens vara eller icke vara vid stentrappan på baksidan, en magnolia (en dröm sedan länge…) som jag inte vet var jag ska ha och hur köksträdgården ska läggas upp. Ni ser ritningen ovan. Som den ser ut nu alltså… Tills dess drömmer jag om min magnolia och vackra, rosa körsbärsblommor.

Får inte nog

Får inte nog

Som sagt... får inte nog!

Som sagt… får inte nog!

Bäst idag – cykelturen från Mölndal till Gårda i Göteborg. Blommande träd, blå himmel, grönskande alléer… och motvind åt båda hållen 🙂

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s