Har varit bortskämd en period med strålande sol och blå himmel, åtminstone är det bara de dagarna jag minns. Så grått och trist som det varit idag känns om ett tag sedan i alla fall. Men jag är för uppspelt över våren att jag bara kan se det positiva även när regnet faller. Dagarna är varmare  och ljusare och med regnet som komplement så ges växterna alla förutsättningar de behöver. Vilken raketfart grönskan kommer med nu. Jag ser skillnad för varje dag. På väg till jobbet idag såg jag en av mina favoriter bland de vårblommande buskarna. Sirliga smala stammar som vid  lövsprickningen går i brons. Så såg de inte ut igår!

I vilket fall – tidigare år har de stått sådär svala och graciösa i sin härliga  färgsättning i några veckor. Då har jag haft gott om tid att njuta av färgen och uttrycket. Men det var förstås i Boråsområdet som ligger runt zon 4. Jag hoppas de tar lika lång tid på sig i zon 1 så jag riktigt kan gotta mig åt dem varje dag. Ska försöka ta en bild så ni förstår storheten i dessa buskar 🙂 . Och kanske kan hjälpa mig identifiera dem. Trodde de var prakthäggmisplar men är inte längre säker…

Nu är i alla fall en fantastisk tid. När man bara skymtar lövsprickningen så känns det fortfarande så förväntansfullt. Bara om några veckor kommer den känslan att vara över. Då har inte längre björken sina musöron eller mitt ”metallicträd” sin härliga färg. Då är de på väg in i sin nästa fas och våren snart förbi…

Bäst idag: ja, det har jag nog redan sagt. Bronsfärgad lövsprickning på vackert grenverk! Och regndroppar på en, för mig, okänd vårblomma som jag gick förbi när jag hämtade barnen på förskolan.

Och rabarber… eller vad säger ni?

Jag blir bara så glad!

Har inte så många mer fler ord än att jag blir bara glad…