I mina ögon är det bästa trädgårdsarbetet det som skingrar tankarna och kräver lite fysik . Gräva och flytta träd och buskar funkar alltid. Eller beskära dem. Resultatet syns direkt och det är som att städa en gammal garderob där ingen varit de senaste 15 åren. Frihet! Mitt problem brukar vara att det alltid blir mer än jag tänkt. Kan inte hjälpa det. Det är svårt att sluta när jag väl börjat arbeta med grensaxen. Jag går runt, tittar ur olika vinklar och ja, behöver nog ta den där grenen också. S.om tur är blir konsekvenserna sällan förödande om man tar några grenar för mycket. Det växer upp igen och vanligtvis får ju växten en vitamininjektion när man föryngrar. Jag är inget proffs på det här med beskärning utan håller mig till reglerna; ta grenar som växer inåt, grenar som stör/skadar andra grenar och grenar som lägger sig mot marken. Brukar fungera rätt bra! Ambitionsnivån ligger på en rätt avslappnad nivå.

Nästa vecka har vi födelsedagsfirande så idag var planen att börja rensa upp rabatterna vid ”finingången”. Rosor, klematis och kaprifol i en enda röra. Högt och lågt, bokstavligen. Sved i själen men var till slut tvungen att klippa klematisen nere vid roten. Tror säkert den klarar sig men lär inte blomma i år så får helt enkelt vänta ett år till innan jag får se hur den ser ut. Gick bara inte att reda ut allt.  Dött och levande om vartannat, fastslingrat i rostaggar, takpannor etc. Håller tummarna för att det blir fint när det grönskar, alternativt om ett år eller två ;).